torsdag 16 september 2010

Längtar hem

Sitter på ett hotellrum i Oslo och längtar efter att få se vårt nya hus... Övervåningen är på plats, men taket kan inte komma på förrän det har varit torrt i en halvdag. Och det har det tydligen inte varit i västsverige.
Själv är jag på en Nordisk studenthälsovårdskonferens i Oslo och här har solen skinit från en klarblå himmel.

I tisdagskväll när jag kom hem från jobbet hämtade jag snabbt upp hunden och kameran och sprang till huset för att hinna innan det blev mörkt. Det hade det ändå hunnit bli, men det fanns tillräckligt med ljus kvar för att jag skulle kunna gå in i vårt hus för första gången. Mäktig, märklig känsla. Märklig för att jag i fantasin varit där så många gånger att det inte alls kändes som den första. Mäktig för att vi har varit med och skapat det. Och att det är därinne vår familj ska leva sitt vardagsliv om några månader. Här nedan vårt blivande kök, matplatsen.


En annan märklig känsla är att en sådan här härlig dag, när vårt hus precis kommit, också är årsdagen då vår älskade hund Elsa blev en ängel. En del möten påverkar en för resten av livet. Så var det med Elsa. Hon kommer alltid att vara en mycket viktig del av vår familj.

Imorgon åker jag hem igen och får äntligen se Skogslunden!

Kram

Jennie

6 kommentarer:

  1. Hej! Vad lustigt det är när viktiga datum "slås ihop" speciella dagar....jag var inne i ett nybyggt karlsonHus igår, slutbesiktning, åhh....det är så fint, hoppas ni blir nöjda, man blir liksom lite kär varje gång....knäppt i ett hus men det är som balsam för själen om man tycker om vackra saker...jag antar att det är samma för människor som gilalr bilar eller annat...jag gillar hus och vackra lösnignar och detaljer...lycka till! Kram Vivi

    SvaraRadera
  2. Å, stackars dig som inte är hemma och får vara med. Så ar det när vi byggde också, Micke var tvungen att åka till Schweiz tis-tor den veckan när huset kom. Stackaren som inte fick vara med... Men jag tog många bilder, och han fick ju vara med om resten, men jag hade inte velat vara utan den upplevelsen...
    kram

    SvaraRadera
  3. Härligt! Och matbordet står på plats, ser jag, med gröna duken på.......!!!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  4. Kul att få se bilder från huset, som jag väntat :) Visst fyller husdjuren en kär plats i familjen. Vi har varit iväg till veterinären med vår katt Nelson idag som för andra gången på kort tid åkt på stryk av grannkatten, suck...

    Stoor kramiz och trevlig helg!

    aka

    SvaraRadera
  5. Åh, jag riktigt ryser när du skriver, att "det är en mäktig känsla att vara i huset där er familj ska leva sitt vardagsliv"! Jag förstår precis vad du menar!
    Vid det här laget är du väl hemma och har sett huset! Väntar med spänning på fler bilder...
    Ha en fin helg, kram, Monica

    SvaraRadera
  6. Oj, oj vad spännande! Jag känner absolut igen känslorna, man "vet" redan hur det ser ut trots att huset inte finns än :).

    Det är så ledsamt med husdjur som dör :(. Vår familj tog en hund, Robbe, när jag var 8 år gammal och han dog för några år sedan. Min dotter hann aldrig träffa Robbe, men hon pratar om honom ibland som "Mommo o moffas hund", för hon har ju sett honom på foton. Jag tycker det är bra att hon vet att han har funnits, för han var ju nästan som ett syskon åt mej medan jag bodde hemma :).

    Ha en bra helg! Kram/Annie

    SvaraRadera

Deltagare