Den som väntar sig en massa inspirerande bilder från vackra barnrum i detta inlägg kommer tyvärr att bli besvikna. För det handlar mer om mina dubbla känslor inför inredandet av Skogslundens barnrum.
Jag hade sett fram emot att få inreda dotterns rum i härligt blommigt, skira spetsgardiner och vackra vita möbler. Eller sonens i mörkt trä och marint Lexingtonrutigt. Den som tycker att det där låter lite väl könsstereotypt kan vara helt lugn. För tji fick jag.
Ovan sonens rum.
Och dotterns.
Båda har varsin liten klädkammare med mjuk, lurvig (här mest bösig) heltäckningsmatta.
Med en skvätt nostalgi kan jag bara konstatera att jag har inrett mitt sista barnrum. Men innerst inne är jag mest stolt över mina egensinniga barn som vet vad de vill, har en åsikt och vågar stå för den. Heja er!
Ha en kanonbra helg!